Som sagt så slutade min lördag med att säga hej då till mina vänner i Wellington som skulle stanna åtminstone två nätter men jag hade bara en natt, så det var tråkigt. Jag lämnade dem i halvtid av Rugbyfinalen för att gå tillbaka till vårt hostel och se sista halvleken med de övriga som skulle med samma buss som mig direkt efter finalen.
Så kl 7 på morgonen så var det klart, Nya Zealand var vinnare av Rugby-VM och alla verkade nöjda och glada och speciellt vår chaufför som är en Kiwi (alltså alla kallas för Kiwis istället för Nya Zealändare). Så nu begav vi oss mot färjan som skulle ta oss till sydön och mot nationalparken Abel Tasman.
Under färjan var jag såklart sjukt trött men det var rätt svårt att sova, men men. Sjukt vackert att se sig runt när man anländer med färjan och väl framme tog vi en ny buss mot nationalparken. Först körde vi till det kända vinområdet, Marlborough och hade vinsprövning och därefter körde vi och släppte av några och hämtade upp några i kuststaden, Nelson.
Vädret blev kalas och nu väntade det mest efterlängtade, Skydiving!! Självklart så skulle jag göra det högsta hoppet som gick, vilket är 16 500 feet, alltså ca 5 km. Det var så coolt, bästa ever! Från fria fallet så kunde jag se Nya Zealands vackra omgivning, allt från nordön till sydön.
När vi landat så slöt vi upp med resterande grupp på ett schysst boende precis vid nationalparken där vi skulle stanna två nätter.
På kvällen sedan så gick vi sedan för att äta tillsamman hos ett känt hambrugerhak i närheten, vilket var sjukt gott!
Till natten sedan så var det så stjärnklart som bara den och jämfört med Australiens himmel så kan man se stjärnorna från norr också, vilket är svårt i Australien.
Jakob Wikenstål 